Efter tävlingen i maj - WestridgeOpen så var mina axlar rätt trasiga som jag nämnt. Detta gjorde att jag fick gå på täta besök hon naprapaten samt jobba med ett rehabprogram 3 gånger per dag... yes, 3 gånger per dag! Alltså la jag ner allt vad styrketräning heter för att koncentrera mig på dels rehaben men även löpningen inför Lidingöloppet. Det är hur som helst jättesvårt att kombinera distanssport med CrossFit eller styrketräning och tro att man kan få bra resultat på båda - här måste man välja.

Jag sprang Lidingöloppet första gången 2011 och förstod inte alls varför alla sa att det var ett så tufft lopp... mina två första mil hade gått lätt... alldeles för lätt. Sista 8 km var tuffa men helt uthärdliga. Det var ett av de roligaste loppen jag sprungit! Visst var jag sjukt utmattad efteråt och hade ont i leder och muskler, tappade ett par tånaglar... men det var inte alls så svårt som andra målat upp. Jag sprang på 3 tim och 17 minuter och var supernöjd då jag hade hoppats på under 4 timmar.

Denna gång, 3 år senare såg jag framför mig ett tufft lopp men så klart genomförbart. Jag hade som mål att klara av en bättre tid än sist - borde inte vara så svårt väl? Jag hade tränat likvärdigt som 2011 och jag var dessutom starkare nu i ben och bål efter all styrketräning i vinter.

Efter 8 km började mina ben kännas tunga! Kanon - bara 22 km kvar! Hjälp - vad hade jag gett mig in på? Men jag såg även löpare som började gå efter 5 km så jag förstod att jag inte var ensam om den tanken. Jag insåg också ganska snabbt att jag klätt mig för varmt i mina långa tights och långärmade underställströja. Det var 15 grader och sol... tur att man hade skydd av träden.

Första milen klarade jag på 01:03... okej "bara" 2 mil kvar. Jag kände mig gråtfärdig. Jag stannade vid varenda vätskekontroll där jag åt och drack allt som det bjöds på... jag tänkte INTE få brist på energi i alla fall! Jag kan säga att det fick jag inte någonstans under loppet - mätt och belåten hela vägen.

MEN mina ben! Började känna av en viss värk på insida lår (ny känsla). Kollade klockan, hade klarat av mil nr.2 i ungefär samma tempo som första milen - det bådade gott. Fixade jag sista milen (med de brantaste backarna) i samma tempo så skulle jag klara av mitt mål att komma under 03:17! Bara jag inte får kramp tänkte jag samtidigt som jag sprang förbi löpare efter löpare som stod och grät av smärta vid skogskanten, vuxna män och kvinnor som skrek och grät då de plötsligt fått kramp eller sendrag - blev rädd. Måste jag inte råka ut för det!

Sista kilometern började jag nästan grina... inte för att jag hade ont, det hade jag inte. Utan för att jag snart var klar, jag skulle snart få sätta mig i bilen och åka hem. Åka hem till min soffa, en varm filt, mat, sova... jag längtade hem!

Jag klarade min tid! 03:12 sprang jag in på... så glad över detta. Jag kommer nog aldrig springa Lidingöloppet igen... backarna tar kål på mig!

Samtidigt så här efteråt kan jag analysera det mer logiskt... med lite distans. Jag vägde typ 6 kg mindre förra gången. Vikten gör stor skillnad när man pratar om löpning! Det positiva denna gång var att jag återhämtade mig mycket snabbare. Hade inte ont någonstans alls mer än lite lite träningsvärk... och fick bara en blånagel! Det tyder ju på att jag var bättre tränad ändå.

Nästa utmaning om jag ser till löpning är en ny distans... på platt mark! Inga backar på ett tag tack! Berlin Marathon 2015 kanske?

/Johanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Med revanschlust inför nästa års Höga kusten trail samt eventuellt andra lopp så har jag anmält mig till Team Nordic Trail som kör träningar mm i terränglöpning. Jag var och testade igår kväll i Sollentuna och kan berätta att blir man inte bra på ter...

Jag är så imponerad av alla som deltog på detta magiskt jobbiga men också vackra lopp i vårt världsarv Höga kusten och Skuleskogens nationalpark! För några var detta dessutom första gången och Mikko sklulle ta revansch på föregående år. Det gjorde ha...

Alltså på riktigt... skäms! November 2014 skrev jag senast! Det beror så klart på massor av olika saker men om jag ska vara ärlig så är det en kombination av dålig träning, andra intressen och skador till och från på både mig, sambo och träningskompi...

Kommande helg utspelar sig Roslagen Open på Sportcentrum i Norrtälje. Team Berlin/fattigmansboxen med Mikko, Ola och Peter tävlar i lag och Kia kör individuellt. Dessutom tävlar en del andra superstarka atleter från Norrtälje... bland annat några sta...

Har kört igång med RLF förra måndagen. Planen är att köra CF Football försiktigt och bygga upp grundstyrkan med styrkelyft. Min rehab använder jag som uppvärmning inför varje pass och jag kommer hålla fortsatt fokus på stretch och rörlighet. Vi får...